Folk har blivit förslappade.
Särskilt alla runt omkring mig, jag stöter på detta problem hela tiden i min närhet. För ja, det är ett problem för mig! Ett stort problem. Innan jag träffade Stoffe var jag verkligen en sådan som tog tag i saker & ting. Jag gjorde vad sjutton jag ville. Sen blev jag förslappad & lät människor hela tiden få mig att må dåligt över både det ena & det andra. Jag minns en sak som Katta sa till mig, det var något i stil med
"att du tar ju alltid tag i saker & ting."
 Hon sa det bara i förbifarten men jag måste ju ha uppfattats så. Det gillar jag, men, jag har som sagt förslappats.

Förutom på sista tiden. Jag säger vad jag tycker & tänker & jag vet att det inte alltid är uppskattande. Men ska folk runt omkring mig förstå varför jag är arg, ledsen eller glad så måste man säga det. Ingen jävel är tankeläsare, & man glömmer lätt det tror jag. what ever, jag tänker skrika högst, stampa hårdast just för att min tanke eller mina ideer ska komma fram. Fasiken heller att jag ska hunsas fram & tillbaka utan att man känner sig tillräcklig.

daaahm, jag är på hugget.